Lördagen den 15 Maj gick jag upp klockan 7 på morgonen för att förbereda resan till Luleå. Jag duschade och packade det sista jag hade kvar.
Vid 9 tiden åkte vi (Jag, pappa och min lillebror Jonas) till Göteborg för att hämta ett släp. Med släpet bakom bilen begav vi oss till min faster där min farmor tidigare hade bott för att hämta alla hennes möbler och saker. Det tog ca 2 timmar att fylla släpet. Nu började vår resa på ca 140 mil!

Resan gjorde vi alltså för att köra upp alla farmors ägodelar till Luleå dit hon skulle flytta.

Vädret var strålande och bilen brummade iväg. Vi stannade för att köpa kaffe efter nån timma men sedan skulle det dröja länge innan vi gjorde nästa stopp. Nästa stopp blev när tanken i bilen behövde fyllas, då passade vi även på att fylla våra magar och göra toalettbesök.
De första timmarna var det hög musik som spelades i högtalarna men det övergick sedan till en ljudbok Asyl. Timmarna gick och vi alla var helt inne i boken som spelades. Det mörknade men ingen av oss var speciellt trötta. Min bror hade kört hela tiden så jag blev mycket förvånad över hur han orkade. Själv satt jag i baksätet med kudde och täcke och hade det rätt bra förutom att min rumpa värkte rätt rejält när det hade gått ca 10 timmar... Bara tanken på att det var ca 10 timmar kvar utöver det gjorde mig kanske inte direkt gladare, men det var bara att härda ut. Jag hade ju iallafall boken att lyssna till som fördrev timmarna lite.

Runt 2 tiden på natten började sömnen göra sig riktigt påmind, ändå kunde jag inte somna. Jag vet faktiskt inte varför, för jag var ju så oerhört trött. Pappa och Jonas sov ingenting heller och Jonas var fortfarande den som körde. Vid 4 snåret började det ljusna ute och det gjorde oss nog lite piggare konstigt nog. Ingen borde vara pigg efter att ha varit vaken så många timmar. Men jag antog att vi också förstod att det inte var så långt kvar, bara ca 4 timmar. Vid 8 på morgonen var vi nämligen framme. Äntligen! Vi startade alltså 9 på lördagmorgon och var framme vid 8 Söndagmorgon. Vi var rätt slutkörda...

Väl framme möttes vi av min faster och min kusin där vi skulle bo en natt eftersom farmor flyttade in i sin lägenhet först på morgonen därpå. Pappa och Jonas stannade kvar i min kusins lägenhet för att sova en stund medans jag följde med min faster för att handla med farmor, som redan hade kommit upp med flyget nån dag innan, hon bodde hos sin syster tills hon fick sin egen lägenhet. Det var jättekul att få träffa farmor, hela jag genomgick nåt lyckorus. Vi handlade lite smått och gott till hennes nya lya för att sedan bege oss tillbaka till lägenheten. DÅ var jag riktigt trött kan jag säga, jag hade ju fortfarande inte sovit något på hela resan.

När vi kom tillbaka till lägenheten var alla lite uttråkade så vi åkte på en liten utflykt. Först till en fin sjö och sedan till ormberget. En väldigt fin plats. Solen var stekhet och det var väldigt varmt ute. Jag som hade trott det var kallt och snö i Luleå. Haha!
När vi var nöjda med den lilla turen begav vi oss hem för att äta middag och sedan kolla på filmen Avatar. Under filmen slumrade jag till några gånger men jag kunde fortfarande inte sova fast jag var olidligt trött.
Klockan började närma sig midnatt och vi alla la oss för att sova. Äntligen kunde jag sova!

Vid 9 morgonen därpå gick vi upp och åt frukost. Vid 10 åkte vi iväg för att hämta farmor så hon fick följa med för att hämta nycklarna till lägenheten. Hon var rätt nervös. Hehe! Med nycklarna i handen åkte vi vidare till lägenheten. Väl framme vred farmor om nyckeln till sin egna lägenhet och oj så fin den var! Där kommer hon trivas tänkte jag. Farmor älskade den också från första stund och det glädjer mig väldigt mycket, äntligen fick hon sitt egna boende där hon skulle trivas jättebra.

Flyttlasset bars i och vi började möblera lite smått medans de andra åkte för att köpa lite mer möbler, tv osv. Jag hade en liten stund med min farmor och det var jag tacksam för. Vi åt pizza till middag när alla var samlade och när klockan närmnade sig halv 8 på kvällen bestämde vi oss för att åka hem. Vi hem till Göteborg och min faster och kusin till lägenheten i närheten. Vi hade återigen en 20 timmar lång bilresa framför oss.

Hemresan såg ungefär ut som ditresan förutom att jag var helt utmattad och grät flera gånger. Jag saknade min farmor så oerhört mycket. Mina tankar var hos henne hela tiden. En ny ljudbok spelades; Livstid men jag har ingen aning om vad den handlade om. Jag kunde inte focusera mina tankar, alla var hos farmor. Gud var jag saknade henne, för varje mil som gick var jag en mil ifrån henne. Det gjorde så ont i mitt hjärta och jag var så ledsen. Nu kändes det verkligen som jag förlorade henne på nåt sätt. Men jag vägrar låta det vara sant. Det får det inte vara tänkte jag.
Även denna bilresan sov vi ingenting, vi ville bara hem. Trötta och utmattade strosade vi fram.

Vid 12 tiden på Tisdagsförmiddagen var vi hemma från att ha startat vid 21 tiden på måndagskvällen.
Jag var änligen hemma, nu skulle jag äntligen få sova.
Fortfarande gjorde det ont i mig att veta att min farmor var så långt borta, men nu vet jag att hon har det bra, nu vet jag att hon har det precis så som hon vill ha det. Nu vet jag att hon är lycklig och då är jag också lycklig.
Jag älskar min farmor, nu och förevigt. Min ängel!









Bilderna är tagna på Ormberget i Luleå med mobil, därav kvaliten...