Ja igår gick flyttlasset till vår nya lägenhet. Det var mina fina småbröder som hjälpte mig att köra och bära. Vet inte vad jag hade gjort utan dom. Är så tacksam!

Det blev dock inte bara en lycklig historia. När de hade burit in allt slog det mig att jag faktiskt flyttar ifrån dem. Jag hade gråten i halsen medans jag kramade om dem och tackade för hjälpen. Men några timmar senare kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. De strömmade ner för mina kinder och det sved i ögonen av alla salta tårar. Jag var så ledsen. Aldrig innan har jag varit ifrån dem och även om det är en kort bilresa till dem så har jag dem inte här, hos mig. Jag ringde iallafall till pappa ochb grät ut och efteråt kändes det mycket bättre. De har lovat att hälsa på mig ofta så det hoppas jag verkligen.

Känner mig rätt löjlig som gråter istället för att vara glad men jag tillåter faktiskt mig själv att vara ledsen. Det finns mycket bakom som gör att jag faktiskt är det. En sak är att jag ständigt, efter mammas död, har svårt att vara utan min familj eftersom jag vet att vad som helst faktiskt kan hända. Men nog om det. Det blir nog bra detta när allt har lagt sig och vi har kommit iordning helt.

Nu ska jag förbereda mig för andra natten här i lägenheten. Blir lite mys med min fina pojke som jag älskar så ♥
På återseende!

Nu har de glada föräldrarna delat lyckan med omvärlden och nu är det min tur. Den 6 Maj blev jag STOLT faster till deras fina lilla prinsessa! Så lycklig och glad. Jag älskar er så mycket min fina storebror Rikard och min svägerska Cissi. Ni kommer bli världens bästa föräldrar och ni är värd all lycka i framtiden ♥

Det har varit dagar med smärta i magen. närmare bestämt en vecka. Mår lite bättre nu iallafall tack och lov. Misstänker att det kan vara äggstockarna eller nåt som jävlas med mig. Var på vårdcentralen i Fredags men där hitta dom inget fel. Men ska till ungdomsmottagningen på Torsdag, så får hoppas på mer tur då.

I Fredags firade även jag och min underbara pojkvän 6 underbara år tillsammans ♥ känns så ledsamt att vi inte kunde fira det på nåt sätt tack vare att jag mått som jag gjort. Förra året, när vi firade 5 år slog vi på stort och checkade in på hotell med spa. Så något hade man väl velat gjort detta året med men vad ska man göra. Får försöka ta igen det på annat sätt när jag mår bättre helt enkelt. Älskar dig min underbara prins!

Igår, den 10e Oktober fyllde även min änglamamma 54 år. Jag hoppas hon har det bra där uppe i himlen och jag önskar så jag kunde få säga grattis till henne. Hon är förevigt älskad och saknad...

Det som inträffat i Norge igår är helt ofattbart. Hur kan detta hända ett land som Norge? Det går inte att begripa.

Mannen som sköt vilt omkring sig på ön där ungdomar hade läger måste vara den mest sjukaste människa i världshistorien. 94 människor har dödats, många av dom ihjälskjutna och andra har drunknat efter att de flytt för sina liv undan denna hemska människa. Än vet man inte om det återstår fler döda människor ute i vattnet.

Strax innan mass-skjutningen exploderade även två bomber  i centrala oslo och minst 7 ska ha dödats och många ska ha skadats. Troligen är det samma gärningsman som ligger bakom även den händelsen.

Mina tankar går till alla berörda i Norge. Idag är vi alla med er ♥

Idag firar jag och mitt hjärta 5 ½ år tillsammans. Det är många år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter och sekunder av kärlek. Men jag älskar varenda lite sekund av det!
Jag älskar min pojke så otroligt mycket. Jag är så lycklig ♥

Nu måste jag bara få skriva lite. Mina tankar väller över...

Överallt ser man människor som skriver att alla hjärtans dag är överskattat, att det är en dag som inte borde finnas, att det är en dag som är lik vilken annan dag som helst, att det är nåt som inte borde firas osv osv, och jag blir så trött på det!
VARFÖR tycker folk så? varför kan man inte få ha en dag då man visar lite extra omtanke och kärlek till den man älskar. Är inte det en fin sak att göra?
Jag kan hålla med om att affärer och liknande skyltar upp detta alldeles för stort och att dom vill tjäna massa pengar. Men varför tänka på det? Att fira alla hjärtans dag betyder inte att man måste köpa massa dyra saker och gå på alla affärers tricks för att sälja massa saker, däremot tycker jag att man kan passa på att göra något lite extra en dag som denna. Kanske äta lite god mat, gå på bio, köpa något fin present m.m. Det är väl inte hela världen? bara en väldigt vacker sak att göra.
Visst är det så att man ska visa sin uppskattning och kärlek till den man älskar VARJE DAG men i den stressiga vardagen och så vi lever idag så glöms det ibland bort. Man tar varandra för givet och låter dagarna passera. Det är så, tro det eller ej.

Singlar tycker denna dagen är tråkig och allmänt onödig. Men dom kan väl istället glädjas åt andras lycka? för förr eller senare kommer de också finna en partner och dela samma glädje med. Då kommer de förhoppningsvis förstå hur viktigt det är att visa sin kärlek. PÅ FLERA OLIKA SÄTT, bland annat på alla hjärtans dag. SOM ÄR EN FIN DAG OCH SOM FINNS TILL FÖR ATT FIRAS!

Jag står upp för alla hjärtans dag och det kommer jag alltid att göra. Det är en dag som är positiv så tänk på det istället för att dra ner alla i negativa tankar!

Jag trodde 2010 skulle bli mitt bästa år någonsin, men det skulle komma att visa sig att jag hade mycket fel gällande det.


- Jag jobbade mycket de tre första månaderna av året, men efter det tog det stopp då jag var tvungen att sjukskriva mig själv för att ens klara av vardagen. Vad det beror på är personligt.







- Jag mådde sämre än aldrig förr och botten var nådd. Jag visste inte hur jag skulle ta mig upp.







- I Februari bestämde jag mig för att klippa av mitt långa hår och bli korthårig. Sagt och gjort och jag trivs jättebra med det.







- I mars gjorde jag ny synundersökning och då visade det sig att min syn blivit sämre. Så nya glasögon blev det och några tusenlappar fattigare blev man.







- I April var jag och Kim plus två kompisar och såg vår första livespelning. Det var Dead by April som spelade på liseberg och det var grymt!






- I maj månad flyttade min bästa vän, min ängel, min underbara farmor ifrån mig. Vi bilade upp hennes flyttlass som gick till Luleå och det blev en otrolig givande resa men även väldigt jobbig och många tårar fälldes.






- Sommaren kom och jag började ta mig upp på banan igen. Jag njöt av sommaren och badade mer ute än jag gjort i hela mitt vuxna liv. Jag struntade för första gången i vad folk tyckte om min kropp.






I Augusti var jag och Kim för första gången på Gröna Lund i Stockholm med några vänner. Vi var även i Södertälje och åkte pendeltåg för första gången.






- När sommaren började gå mot sitt slut började jag må lite sämre igen. Vetskapen om att jag inte jobbat på några månader gjorde sig påmind och jag fick dåligt samvete.
Jag insåg också att jag inte alls trivs lika bra att jobba med barn längre, av olika anledningar. Jag har gjort det så länge nu att jag vill prova något annat. Men att få ett jobb är inte lätt, de skulle jag inse ganska fort.







- September och hösten kom och jag fyllde 22 år. Jag hade fest hemma och bjöd alla vänner som står mig nära.






- Jag röstade även i Valet men tyvärr tog Moderaterna hem det.








- Den 7 Oktober firade jag och min pojkvän 5 år tillsammans. Det firade vi genom att bo på hotell och gå på spa. Det var en två underbara dagar och en fantastisk vistelse vi hade tillsammans.






- I November fick jag och Kim gå på vår allra första lägenhetsvisning någonsin. Vi valde att tacka nej då den inte passade oss. Men kort därefter (i början av December) fick vi gå på en till. En som skulle visa sig vara vår drömlägenhet! Tyvärr fick vi inte den och det kom som ett slag i magen för oss båda. Det var jättetungt att ta det nejet.






December, vinter och julmånaden kom och vi firade julafton tillsammans båda hos min släkt och hos Kims släkt och hade jättetrevligt!
Nyår firade jag för första gången i mitt vuxna liv på annat ställe än hemma (dock var vi hemma innan tolvslaget ändå den dagen) men det var också hur kul som helst.








Sumering: Jag mår fortfarande jättedåligt över att jag inte har något jobb. Det är något som tynger mig varje dag. Men jag kan se hopp framför mig och jag hoppas och tror att detta året, 2011, kommer ge mig mer tur när det gäller både lägenhet, jobb, viktminskning och på det mentala planer.  Jag kämpar vidare...

Jag mår lite bättre nu även om det inte är helt bra. Förra veckan var verkligen hemsk, jag visste varken ut eller in. Det var så mycket på en gång som hände och därför kom jag in i en svacka. Men det känns som jag håller på ta mig igenom den nu.

Vart är vännerna när man behöver dom?


Idag på förmiddagen var jag på en mysig second hand butik med pappa. De hade massa fint och jag fyndade lite saker. Skulle verkligen kunna gå i såna affärer i flera timmar, tröttnar aldrig.
Annars händer inte mycket. Det är fullt hus här hemma eftersom min lillebror har LAN. Det är folk överallt och man får dålig sömn på natten men det är väl bara att stå ut. Hoppas alla åker hem snart..

Har inget annat att skriva om så jag återgår till pojkens varma famn.

Känner mig så jäkla nere just nu. Ingenting går som jag vill och allting är åt helvete...
I fyra dagar har jag legat i sängen. Jag har inte tagit på mig ett kläder på fyra dagar utan haft nattlinne på mig. Jag har inte haft lust till någonting. Jag har inte ens haft nån aptit. Jag har lyckats ta mig upp för att laga lite mat (i morgonrock) och duscha, sen har sängen varit min plats. Låter så jäkla slappt men jag har inte haft ork eller lust till nåt annat. Jag är inte sjuk, bara allmänt deppig.

Idag hade jag bestämt mig för att ta mig ut på promenad och städa lite men tror ni jag har gjort det? nä, ursäkt efter ursäkt har jag kommit på för att inte göra det. Fick väl plockat undan lite imorse men det räknas inte..

Vilket skitinlägg detta blev, men det måste få komma såna också ibland.

Jag hoppas allt vänder snart..

Idag är det 10 år sen du lämnade oss, vår älskade mamma, ängel och vän.

Saknade efter dig går inte att beskriva, i våra hjärtan finns du alltid. ♥

Lägenheten vi kolla på igår var helt underbar! känslan jag fick när jag gick in i den går inte att beskriva. Jag kan inte sluta se den framför mig! Självklart tackade vi ja till den.

Alla dessa tankar och intryck har resulterat i mycket dålig sömn inatt. Hur jag än gjorde för att somna så lyckades jag inte och när jag väl hade somnat så vaknade jag. I mina tankar snurrar allt för fort just nu, känns som jag inte hänger med. Men jag är glad ändå. Så himla glad! äntligen kanske vi får våran efterlängtade lägenhet. Vi är 1 av 3 som blivit erbjudna visning så chanserna är ju rätt stora ändå. Det är bara att hålla tummarna så hårt vi kan och hoppas på det bästa, mer kan vi inte göra...

Ja, jag vet inte om jag hade så mycket mer att skriva. Ögongen går typ i kors och jag ser suddigt så det är väl bäst jag avslutar här. Men SNÄLLA håll en tumme eller två för oss ♥

Idag har jag och Kim varit och kollat på vår allra första lägenhet. Den var jättefin på alla sätt men vi kom fram till att den inte passar oss. Så himla synd eftersom vi längtat så mycket och så länge efter ett eget boende. Men letandet går vidare, vi ger inte upp!

Va konstigt det känns efter att jag skrev det förra inlägget. På nåt sätt vill jag radera det för att allt inte ska missuppfattas men samtidigt måste jag få ur mig det jag känner.
När jag läste igenom det själv uppfattade jag mig själv som nån slags "bitterfitta" som inte bryr sig om nån annan än sig själv. Men så är ju inte fallet, och det hoppas jag alla vet. Jag hoppas nånstans att jag nådde ut med det jag skrev på rätt sätt, så att alla förstår.

Nog om det, fortsätter jag skriva kommer ingen orka läsa, så jag slutar här.

Tänkte jag skulle skriva lite men just nu står det helt still i huvudet, kommer inte på nåt alls som jag kan dela med mig av.

Fredag är det idag iallafall och det betyder att det blir myskväll såklart. Pappa har lovat att vi ska åka och handla sen så då får man passa på att köpa lite gott.

Vi ska även massa min systers hund till imorgon så henne ska vi hämta sen, det ska bli roligt.
Vi bestämde att vi inte ska passa hunden hela helgen eftersom man blir så bunden då att vara hemma. Man vet ju aldrig om man får ett ryck och vill hitta på nåt. Jag och kim har bestämt att vi ska försöka ägna mer tid åt varandra nu härdanefter och inte "ställa upp för mycket för andra" hmm, det där lät konstigt, inte riktigt så jag menar. Men det kan lätt bli lite mycket ibland. Det känns liksom som man är alldeles för snäll ibland och då glömmer vi av oss själva. På senaste tiden har vi ägnat många helger åt att hjälpa andra med olika saker så vi inte haft tid för oss, och det har märkts. Det tär faktiskt. Vi har bara helgerna i princip som vi kan umgås på och då vill vi hitta på saker tillsammans, spontana saker men även bara vara hemma. Även om man säger att man inte har nåt "bokat" så betyder det inte att man kan ställa upp på allt. Då kanske man vill ha en hemmadag och bara ta det lugnt liksom. Nu babblar jag mycket känner jag, vet inte om jag har förklarat det jag menar så att man förstår men det är såhär vi känner iallfall.

Nu är det absolut inte meningen att någon ska ta åt sig av detta och bli rädda att fråga oss. Vill ni ha hjälp med nåt så fråga gärna, men ta också att ni kan få ett nej och det nejet säger vi absolut inte för att vara taskiga utan för det jag just nu har försökt förklara, Vi vill ha tid för oss. (eftersom vi bara har helgerna tillsammans i princip) Sen är det inte alltid så att vi kommer säga nej heller såklart. Men ja, fan, allt blev rörigt nu men men..


Det ska iallfall bli kul att passa lilla Kiara. Kim har längtat mycket efter henne. Dom två kommer så bra överens och verkligen älskar varandra. Hehe! Får hoppas det blir soligt och fint väder så vi kan gå på promenad också.


Nu blev det en hel del skrivet ändå, så det kan bli. Haha! men nu ska jag greja lite i mitt rum innan det är dags att börja med maten.

Jag kan inte hålla inne tankarna längre, tankar kring årets val. Vinner de blåa blocket eller det rödgröna, det återstår att se!

Men till saken. Att välja vad man ska rösta på kan ibland vara en mycket svår uppgift för många. Det kan antingen vara att man inte är påläst eller kanske är det första gången man röstar? Det är såklart upp till var och en hur man röstar och hur man går tillväga men det är var och ens ANSVAR att läsa på om detta. Tycker jag. Man ska inte behöva "rösta som alla andra" Det ska inte vara så att man istället väljer att lyssna på någon annan. "För de är äldre och de vet säkert bättre"
Som tex Blondinbella. Alla som läser eller följer hennes blogg vet att hon är Moderat. Alla vet också hur stor inverkan och påverkan hon har på tjejer OCH killar med för den delen. Det är flera tusentals ungdomar som säkert har henne som förebild och som läser hennes blogg dagligen. Om hon då sitter och skriver en massa om att hon kommer rösta på Moderaterna för de tycker si och de tycker så. Så är jag helt säker på att unga människor tar efter henne. De lyssnar på vad hon säger och de tar in de hon skriver. Många kommer lägga sin röst på ett parti de inte har någon aning om vad de står för m.m. Det tycker jag både är oansvarigt av de som inte läst på men även av den som skriver om "hur man bör rösta" för det anser jag att de gör, de påverkar andra att rösta på samma parti, annars hade de hållt sina åsikter för sig själva. Jag tycker att man som förebild eller Idol har ett ansvar. Visst kan man påverka ungdomar om bra saker, som peppning, coachning osv osv. Men att skriva ut hur man tänker och tycker inför något så viktigt som ett val tycker jag man ska vara väldigt försiktig med, speciellt då om man vet hur många man har som läser. För de som skriver detta vet mycket väl hur de påverkar och hur folk tar efter.
Nu gav jag blondinbella som exempel och det är inte för att klanka ner på henne på något sätt. Vill bara klargöra vad jag tycker och tänker om det som skrivs.

Vänner emellan tycker jag man kan spekulera och prata hur mycket som helst om hur man tänker rösta och varför. Men som förebild har man ett ansvar! Men glöm för guds skull inte att vi SVENSKA FOLKET har rösträtt och det är vårt ANSVAR och vår SKYLDIGHET att rösta i valet. Se till att vara påläst!

Vad tycker ni om detta?

Jag är så trött just nu att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Mitt huvud dunkar och benen värker. Det är knappt att jag kan hålla ögonen öppna. Sen jag vaknade imorse tills nu har jag städat, städat, städat och städat. Hela huset har jag städat helt själv. Utan någon som hjälpt till. Tänk att jag ensam städar, diskar, tvättar, lagar mat VARJE dag till/för 7 vuxna människor. Tar hand om ett helt hushåll där alla är kapabla att hjälpas åt. Varför gör jag det? Säg det... Antagligen för jag själv inte vill leva i svinstian. Och tro mig, jag ber om hjälp, hela tiden. Frågade senast imorse om nån ville vara vänlig att gå ut med soporna, men de står fortfarande kvar. Jag blir så trött!
Att de sen bor en hund här som hårar ner överallt gör ju inte saken lättare, att ägaren till hunden inte städar så ofta som det borde göras gör saken ännu lättare, eller hur?

Men nu ska jag sluta beklaga mig för er. Det kommer aldrig ske någon förändring i vilket fall som helst. Har det inte gjort det på alla dessa år kommer det inte göra det nu heller. Aja skit samma!!

Den dåliga uppdateringen plus städningen beror på att jag fyller år imorgon (har grejat och städat i flera dagar)  Vi får lite gäster under dagen (som även ska fira min lillebror) och på kvällen ska jag ha fest för mina kompisar. Tror det kommer bli riktigt roligt, jag ser verkligen fram emot det så himla mycket!

Idag är en riktig skitdag rent ut sagt. Är irriterad på allt och alla och det ända jag vill just nu är att denna dagen ska ta slut!

Idag kan jag verkligen inte skylla på att det varit för fint väder för att blogga då det fullkomligt har pissregnat hela dagen. Däremot mår jag kasst just nu. Nåt ligger och lurar i kroppen och i huvudet men jag vet inte vad det är. Vädret har med all sannorlighet gjort det värre iallafall. Varför blir allt så trist och tråkigt så fort solen försvinner?

Det jag har ägnat min dag åt är iallafall att ligga i sängen och kolla på blocket, har väl gått igenom över 100 sidor eller nåt. I brist på annat...
Det finns verkligen inget som jag vill hellre än att flytta till egen lägenhet, jag vill det NU. Jag vill bo tillsammans med den personen som betyder allra mest för mig och jag vill börja planera vår framtid tillsammans.
När jag tänker på att vi en dag kommer få en lägenhet riktigt pirrar det i kroppen, ungefär samma känsla som när man är nykär. Jag längtar nåt så otroligt!!

För er kanske det är svårt att förstå hur det kan vara en sån STOOR grej, visst första lägenheten är väl alltid spännande men att man typ börja lipa i bara tanken på att vi inom en snar framtid kommer bo ihop kanske är svårt att förstå.

Men har man, som jag, hela livet ägnat sitt eget liv åt att ta hand om andra finns inget mer underbart än frihetskänsla. Att få börja ta hand om sig själv, tänka på mig själv och ägna mig åt det jag själv vill för en gångs skull vore nåt enormt för mig, nåt jag aldrig upplevt tidigare.

Redan som ett litet barn var det jag som tog hand om min mamma och mina två yngre bröder då vår barndom var riktigt tuff och jobbig. Iallafall gick det utför när mamma och pappa skiljde sig, riktigt jävla utför rent ut sagt. 

När mamma dog och jag flyttade hit, där mina bröder och pappa bor är det fortfarande jag som tar hand om allt och alla, trots att alla är vuxna. Varför undrar ni säkert? det undrar jag med ibland. Men det svaret jag finner är att jag vägrar att leva och bo i en svinstia som så blir fallet om inte jag städar, tvättar, diskar osv osv. Min pappa jobbar hela dagarna och har ingen ork när han kommer hem och mina två bröder lyfter inte ett finger för att hjälpa mig. Så ser det ut, var eviga dag. Att serva andra har blivit vad mitt liv går ut på känns det som.. Fast jag har inte valt det själv, egentligen. Hade jag fått välja hade jag gärna sett att någon gjorde allt för mig, bara för nån minut kanske? Men det lär aldrig hända.

Kan ni då förstå hur denna längtan efter egen lägenhet kan vara så stor? jag tror nog ni kan det.

Nu ska jag nog ta och avsluta här, var inte ens meningen jag skulle skrivit detta, det bara rann ur mig.
Men som sagt, jag ger aldrig upp hoppet. Nån dag kommer vi få våran efterlängtade lägenhet, var så säkra.