Sitter just nu och har haft ett "Uppdrag granskning-Maraton"
Jag är väldigt djupt insatt i sådana program och jag tycker att dom gör väldigt stor nytta i dagens samhälle. Flera av programmen tror jag får upp ögonen hos flera människor som det drabbar på ett eller annat sätt.
Kalla Fakta är också ett sådant program som är väldigt bra. Jag har tidigare skrivit om några fall som fastnade starkt hos mig efter att ha sett programmen och jag kommer alltid intressera mig för sådana ämnen.
Flera av "fallen" är sånt som aldrig borde ha hänt och sånt som inte får hända. Ändå gör det de och det känns som att ingen gör något åt saken. Att sådana här program spelas in och sänds tror jag är om inte annat en bra början. Nånstans måste det ju börja.. Jag hoppas bara att många kollar på programmen för dom är så lärorika. Här är några av programmen som jag starkt blev berörd av och som jag verkligen tycker ni borde ta del av. 



Första programmet i uppdrag granskning handlar om Marie-louise 60 år som flera gånger varit sjukskriven. Trots det var hon en kvinna som hade en stor jobbanda, hon ville egentligen aldrig gå hemma. Men pga stora psykiska, fysiska problem började få svårt att vara kvar i arbetsmarknaden. Hon sökte därför att få sjukpensionera sig. Ett försäkringsbolag var beredda att sjukskriva henne då läkare uppmanat att hon inte klarar av ett arbete, hon är alldeles för sjuk för det. Psykiska problem som hon inte kan hantera. Tummar som knappt går att använda osv. Ett  annat försäkringbolag valde också att ta tag i ärendet och skickar ut ett brev till Marie-louise där de skriver att hon är fullt kapabel att arbeta och måste ut i arbetslivet. Dagen hon får det brevet tar hon sitt liv...



Ett annat fall de tar upp är tandläkarfusket. Kerstin är en av det drabbade. En dag såg hon i tidningen en annons om en tandläkare som inte hade några väntetider och skulle utföra de tandläkaringrepp som behövdes för en billig summa. Idag har hon inga tänder i vänsteröverkäke. Bara en skruv som hon skulle kunna tugga med i värsta fall. På andra sidan sitter en brygga, mest för syns skull. Bryggan kan hon inte tugga med, då den trillar ut om det är för hårt. Hon är mycket felbehandlad och gjorde tyvärr en felbedömning när hon nappade på den annons som lät så bra i  tidningen. Idag lever hon i skymundan då hon skäms över att inte ha några tänder, idag är soppor det ända hon kan äta...


I ett annat program tas Benmaningföretag som hyr in arbetskraft upp. Är det rätt att man ska vara tillgänglig dynget runt utan att få betalt? I princip kan du aldrig planera in något, du kan inte boka tex ett möte, du kan inte lova någon någonting tex att träffas, du kan inte flytta hemifrån för du vet att efter ett årskontrakt blir du sparkad och får börja om på nytt men framförallt kan du inte styra över din egen vardag för du vet inte om dom ringer och säger att du ska jobba. Familjen blir drabbad, vännerna blir drabbade men framförallt blir man själv väldigt drabbad. Man har inget liv. Man vet att dom när som helst kan ringa och då vet du att du inte kan tacka nej för då går du miste om pengarna och enligt ett avtal får du heller inte tacka nej till ett jobb där de hyr in dig. Du ska vara tillgänglig, flexibel och kunna ta vilket jobb som helst i princip när som helst på dygnet och man får ständigt känna sig utnyttjad. Dom kallar det en "flexibel lösning" men på vems bekostnad?



Att jag inte gillar något av det jag nu sett är nog ganska uppenbart. Finns det någon som anser detta som något bra? Får man verkligen behandla människor såhär? Tror folk att människor inte har några som helst känslor? Att man som ett FÖRSÄKRINGSBOLAG behandlar människor på det viset dom gör är fullkomligt oacceptabelt. Att TANDLÄKARE behandlar sina patienter som om dom vore leksaker som man kan skruva isär och sedan skruva ihop för att sedan vara helt trasiga är helt absurt! Att BEMANINGSFÖRETAG behandlar människor som om vi vore några jävla robotar är helt vansinne! Ska man behöva uppoffra allt man har för att få ett enkelt jävla jobb så man råd att ha mat för dagen? Speciellt i det ämnet känner jag mig extra insatt i då jag själv jobbar som vikarie och ständigt är med om detta. Man får jobb när man behövs och man måste jämt vara tillgänglig och man är inte värd mer än smuts känns det som. Fyfan för det här!