Många vet att jag älskar att kolla på dokumentärer. Speicellt då program som Kalla Fakta, uppdrag granskning osv.
Jag har i tidigare inlägg skrivit om några fall som visats i Kalla Fakta och tänker nu skriva om ett fall ur Uppdrag granskning. Nämligen om Mirakeltanten Gulli. 78 år.

Gulli gick från att vara en aktiv pensionär till nåt som skulle förstöra 11 år av hennes liv.
Hon led av sjukdomen epilepsi och efter ett anfall som ledde till att hon fick åka in till sjukhus började hennes resa. Läkarna beslutade att ge Gulli Ergenyl mot sin epilepsi men efter att hon återigen fått flera epilepsianfall bestämde de sig för att öka doseringen. Det ledde till att Gulli blev allt sämre - Hon blev glömsk, förvirrad, deprimerad och gick ner i vikt. Hon skickades mellan olika neurologer som skulle behandla hennes epilepsi och andra läkare som skulle behandla hennes andra krämpor. Men tre år efter första anfallet beslöt de sig för att ändra medicinen till Lamictal. Och denna gången blev Gulli snabbt väldigt mycket sämre. Utöver att hon var glömsk, deprimerad och förvirrad blev hon nu aggressiv, ramlade och var mycket trött. Det gick inte att känna igen Gulli.

På Gullis vårdcentral misstänkte man att det var biverkningar från medcinen som gjorde henne så dålig, de noterades t.o.m 4 gånger i hennes journal men inget gjordes åt det, de ansåg att det hängde på Gulli själv att ta upp det. Gulli som då var en glömsk virrig patiens. Ävens Gullis anhöriga framförde sina åsikter om biverkningarna men neourologerna avfärdade det som tänkbar orsak till hennes insjuknande. Ändå står det på förpackningen att biverkningar på hennes epilepsimediciner kan ge "förvirring" och på medicinen Ergenyl står det tydligt att en biverkning kan ge "övergående demensliknande tillstånd"  

Efter sex år försvann Gullis epilepsi men hon var fortfarande lika dålig, hon kunde inte ta hand om sig själv och hon kunde inte prata. hon var näst intill dement enligt neuroligerna, de var de fast beslutna om och de bestämde att behandla henne därefter. Hon fick flytta till dementboende och även doseras med fler mediciner.  Efter fyra år på dementboendet var hon nu så dålig att hon inte ens kunde svälja sina egna mediciner. Och det skulle komma att bli hennes räddning.

Efter fem dagar utan medicinerna kunde Gulli prata och göra sina egna behov helt själv. Hon ringde t.o.m sin dotter som hon inte hade pratat med sen 2003. Ingen kunde tro att det som nu hänt var sant. Tills den dagen hon återigen tvingades börja med medicinerna. Hon blev snabbt sjuk på nytt och det var först då som läkarna började förstå att det var biverkningarna av medicinen som hade gjort Gulli så sjuk. De bestämde då att ta bort medicinerna helt och Gullis liv började om på nytt. Men - 11 år av hennes liv var nu borta.

Nu lever Gulli som vilken annan som helst. Det mesta handlar om att ta igen de 11 åren som gick förlorade till medicinerna. Men hon går på teater, läser, lyssnar på musik och umgås med sina nära.
Hennes medverkan i detta program var främst att kunna hjälpa andra så de inte drabbas av samma sak som hon själv drabbades av.

Besök gärna uppdrag gransknings hemsida och läs mer om detta.


Anledningen till att jag skriver detta är för att jag blir så berörd och upprörd av detta. Jag förstår inte hur något sånt här kan få hända. Jag kan inte förstå att läkarna inte har mer kunskap om det som de jobbar med och jag förstår inte hur man bara kan se på när en människa bara blir sjukare och sjukare utan att göra nåt åt det. Att bara fastställa diagnosen demens utan att ens försöka lista ut någon annan anledning till hennes insjuknande gör mig så jävla arg. Och när det sedan står vilka biverkningar som medicinerna hon får ger, utan att de vet om det , eller ens orkar kolla upp det är för mig helt ofattbart.

Jag lider med hennes familj och med Gulli som har fått utså detta och jag önskar henne allt gott i framtiden.