Såg just filmen; Den man älskar.  Vilken film! Jag har faktiskt lite svårt att skriva om den eftersom den berör och väcker mycket känslor. Men sådana lite provocerande filmer gillar jag, där man får undra, tänka och klura ut de mest underligaste frågorna.
Den handlar iallafall om Lena som lever tillsammans med sin man Alf. Hon har haft ett jobbigt förflutet där hon fick så ut med misshandel av sin förra man Hannes dagarna i ända. Men med Alfs hjälp har hon nu tagit sig upp och lever ett tryggt liv.  Under tiden Lena har byggt upp sitt liv har Hannes gått i terapi i fängelset. En dag förändras Lenas liv, då Hannes blir villkorligt frigiven. Hannes är fast besluten om att aldrig mer ha någon kontakt med Lena, med risk för att samma sak upprepas. Men Lena själv har en annan syn på det. Hon vill se om han har blivit en annan person och förändrats till det bättre. Hon själv ser att Hannes har förändrats men är någon beredd att tro henne?

Det va lite svårt för mig att se filmen i början. Min första tanke va; nej jag vill inte se en film om misshandlade kvinnor. Jag har upplevt det så det räcker. Men jag lät den vara på och jag började verkligen må riktigt illa vid en scen i filmen. Det kändes nästan som att jag skulle behöva gå och spy rent utsagt. Det va nämligen när Lena ser Hannes för första gången sen han kom ut ur fängelset. Man såg paniken i hennes ögon, kunde nästan känna hur svårt hennes hjärta slog, hur hon kippade efter andan och hur man av ren inpuls plockar fram mobilen. Och det slog mig att jag faktiskt också reagerar på exakt samma sätt när jag ser "Han" , monstret i min värld. Det va så jag fick skaka på huvudet några
gånger för att sedan inse att detta faktiskt är en film. Det va väldigt verkligt för mig.
Jag tänkte även flera gånger att detta bara är en film som handlar om hur det är för misshandlade kvinnor som har det svårt osv. Men sen insåg jag att det också handlar om att förlåta och inse att människor faktiskt kan förändras.

Jag tycker verkligen det är en film att se, just för att den väcker mycket känslor och frågor. Då tror jag man kan sätta sig in i andras liv lite mer, och försöka förstå hur vissa faktiskt lever och har levt.

Det var allt för mig för idag!
Ha det gott!