Just nu är ingenting som det ska vara, Det är rent åt helvete. Det som jag absolut inte ville skulle hända hände och jag är så otroligt ledsen hela tiden. I över fem nätter har jag inte kunnat sova. Tankarna tar över mitt psyke och jag känner mig maktlös. Varje dag bär jag på känslan att det är en dag närmare, närmare mammas årsdag som är imorgon den 15 december. Det hugger mig i ryggen och det plågar mig. Huvudet värker och bägaren håller på att rinna över. Jag är konstant ledsen. Men jag visar det inte, inte för någon. Det är samma visa varje gång. Det är den dagen då jag minns tillbaka, då jag minns hur jag kramade min mamma och sa "vi ses imorgon" Det är den dagen som skulle visa sig vara sista gången jag fick vara i hennes varma famn och känna hennes andetag andas i takt med mina. Jag saknar min mamma, nåt så innerligt och jag önskar mer än allt annat att våra liv hade sett annorlunda ut. Du var mitt allt. Du och jag var ett. Det var du och jag som kämpade in i det sista. Det var du som räddade mitt liv. Nu finns du inte hos mig och jag önskar jag kunde ha räddat ditt... 

God jul mamma, min ängel. 


Det är inte bara detta som tynger min kropp och min själ, mitt hjärta och mitt psyke. Min dator har kraschat och alla mina bilder, alla mina minnen kan vara borta för evigt. Jag är så innerligt ledsen över detta. Tänk om jag aldrig kan få dom tillbaka. Det är ingenting man bara kan göra om, det kommer aldrig åter. Fan va jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden. Varför gjorde jag inte det som jag hade tänkt göra i flera dagar, hur fan kunde jag vara så dum? Jag hatar mig själv just nu och det finns inget som någon kan göra för att ändra på det. Jag låter istället tårarna rinna tills jag somnar och slutar tänka för en stund...